Ensambrunch

I söndag mass-smsade jag till folk i min absoluta närhet om att gå och käka brunch. Samtliga svar var av nekande karaktär. Vad gör man då? Säger upp bekantskapen? Sagt och gjort. Går och brunchar själv? knappast. Man gör sin egen brunch.

Mats ensambrunch De-fakkin-Lux

Gå ner till närmaste affär och köp följande:

Grillad salsicca, finns på fancigare ställen som mästerlivs på Ribban där jag tillfälligt bor, annars får du steka bacon istället! Päron, ananas, mjölk, smör, tomat, ägg, chaminjoner.

Börja med de scramblade äggen. Smält en ganska stor klick smör. Akta så det inte blir bränt:

bränt smör skyr elden

blir det så här är det bara att hälla ut (i soptunnan, inte vasken!). Här kan man äga upp sig själv med hjälp av så kallad dumsnålhet. Att använda smöret trots att det blivit bränt gör att man förstör hela anrättningen och då kan man lika gärna ge fan från första början. Gör om, gör rätt.

Knäck sedan i äggen, jag tog 4 men det blev lite mycket, ta 3 per pers! Dvs ta 3, detta är en ENSAM-brunch, inga andra är bjudna!

Vispa runt de lite tillsammans med ca en deciliter mjölk, salt och vitpeppar.

Stek sedan de skivade champinjonerna och tomaten i olivolja med salt och mer vitpeppar:

Skär upp frukten. Vet du inte hur man skär en ananas, maila mig, jag vet.

Lägg upp allt på en tallrik, och servera med kaffe och TVÅ söndagsbilagor från olika tidningar.

Klä upp dig. Enjoy. Blogga om det så folk vet att du haft ensambrunch, annars är det ingen vits, eller hur?

Klädd för ensambrunch:

Skor: Roots. Khinos: Filippa K.

T-shirt: Ubiquity Records.

Kofta: HM.

Mitt liv börjar bli ganska spännande så jag kommer förmodligen uppdatera lite oftare. Eller så blir det tvärtom, vi får se.

PUSS